French Academic Painter, 1845-1924 French painter. He studied initially in Brussels under Jean-Fran?ois Portaels. In 1863 he returned to Paris, where for three years he was a pupil of Alexandre Cabanel and Eug?ne Fromentin. He made his d?but at the Salon in 1868 and in 1870 received a medal for the Marriage of the Niebelungen (1870; ex-Mus. B.-A., Lisieux, 1970). His painting the Death of King Ravana (1875; Toulouse, Mus. Augustins), taken from the Indian epic poem the Ramayana, was criticized for the choice of an obscure subject but was nevertheless awarded the Prix de Salon in 1875. Soon afterwards Cormon left France for Tunisia. After his return in 1877 he exhibited regularly at the Salon until his death, establishing a reputation as a painter of historical and religious subjects; he also produced some portraits.  Related Paintings of Fernand cormon :. | ain flying before Jehovah's Curse | Jalousie au serail (mk32) | A Forge | Cain (san28) | Le Harem |
Related Artists:
Hendrick Avercamp
1585-1634 Dutch Hendrick Avercamp Galleries Hendrick Avercamp (bapt. January 27, 1585, Amsterdam - buried May 15, 1634, Kampen (Overijssel)) was a Dutch painter. Avercamp studied in Amsterdam with the Danish-born portrait painter Pieter Isaacks (1569-1625), and perhaps also with David Vinckbooms. In 1608 he moved from Amsterdam to Kampen in the province of Overijssel. Avercamp was deaf and was known as "de Stomme van Kampen" (the mute of Kampen). As one of the first landscape painters of the 17th-century Dutch school, he specialized in painting the Netherlands in winter. Avercamp's paintings are colorful and lively, with carefully crafted images of the people in the landscape. Avercamp's work enjoyed great popularity and he sold his drawings, many of which were tinted with water-color, as finished pictures to be pasted into the albums of collectors. Queen Elizabeth II has an outstanding collection of his works at Windsor Castle, England.
BOSSCHAERT, Jan-Baptist
Flemish painter (1667-1746)
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.